Well, anyone who knows me from high school or college should connect me with sports....but these last couple of years have not exactly been so "sport friendly."
Let's just say that going for a run in Syria or Tunisia where we lived was not exactly acceptable or well taken....or at least I didn't think so.
But now I am in Europe! In Sweden! And that means I can get back on that ol' exercise horse again.
It helps that I have a good friend here who also has wee kiddos and needs motivation to get out to the gym. We spur one another on indeed.
So far, we have been playing the game of "let's see how many gyms we can get free trial memberships to," and quite successfully, I might add.
So far we have been here:
and here:
and here:
and here:
And what do we think so far? Well, for starters, peer pressure is definitely a plus. We both work a lot harder when we sign up for a workout class like spinning (riding a bicycle to extremely loud music that has a strong beat and makes you want to pump your legs faster and faster to the music even if you normally would have stopped or given up but don't dare to get down and leave in front of all those other bike riders).
But that said, the treadmills are ok too....you can see all sorts of nifty stuff, like your pulse rate, how long you have run, how many calories burnt, and so on and so on.
Now we just have to figure out all the other machines in there and which ones we should be using/avoiding, and we will really be on our way!
Så, alla som känner mig från gymnasiet eller universitet ska knyta mig till idrott. Men de sista årerna har inte varit precis så idrott vänliga.
Att gå ut och springa i Syrien eller Tunisien dar vi bodde var inte exakt acceptabelt eller så tänkte vi.
Men nu är jag i Europa! I Sverige! Och det betyder att jag kan hoppa på den idrott hästen igen (det kanske är bara en engelsk ordspråk?)
Det hjälper att jag har en god van har som också har små barn och vill var motiverad att gå till gymmet.
Vi uppmuntra varandra verkligen.
Så länge har vi lekt, "ska vi se hur många prova på pass vi kan skaffa," och har lyckats rätt så bra!
Vi har testat: Fysiken, Sportlife, Friskis och Svettis, och Actic.
Vad tänker vi så länge? För att börja med, så grupptryck är ett definitivt plus. Vi jobbar mer när vi gå på ett pass, som spinning (det är att rida en cykel med jätte högt musik som har en stark rytm och gör att man vill gå snabbare och hårdare fast man vanligtvis skulle har slutat för länge sen men just nu kan man inte sluta för att man våga inte gå ut när alla andra cyklister fortsätter!)
Men springbanan är ok också...du kan ser din puls, hur lång du har springet, hur många kalorier du har brant, osv.
Nu måste vi ser bara vad man göra med alla andra maskiner (och vilken vi ska undvika), och blir det jätte bra!
Let's just say that going for a run in Syria or Tunisia where we lived was not exactly acceptable or well taken....or at least I didn't think so.
But now I am in Europe! In Sweden! And that means I can get back on that ol' exercise horse again.
It helps that I have a good friend here who also has wee kiddos and needs motivation to get out to the gym. We spur one another on indeed.
So far, we have been playing the game of "let's see how many gyms we can get free trial memberships to," and quite successfully, I might add.
So far we have been here:
and here:
and here:
and here:
And what do we think so far? Well, for starters, peer pressure is definitely a plus. We both work a lot harder when we sign up for a workout class like spinning (riding a bicycle to extremely loud music that has a strong beat and makes you want to pump your legs faster and faster to the music even if you normally would have stopped or given up but don't dare to get down and leave in front of all those other bike riders).
But that said, the treadmills are ok too....you can see all sorts of nifty stuff, like your pulse rate, how long you have run, how many calories burnt, and so on and so on.
Now we just have to figure out all the other machines in there and which ones we should be using/avoiding, and we will really be on our way!
Så, alla som känner mig från gymnasiet eller universitet ska knyta mig till idrott. Men de sista årerna har inte varit precis så idrott vänliga.
Att gå ut och springa i Syrien eller Tunisien dar vi bodde var inte exakt acceptabelt eller så tänkte vi.
Men nu är jag i Europa! I Sverige! Och det betyder att jag kan hoppa på den idrott hästen igen (det kanske är bara en engelsk ordspråk?)
Det hjälper att jag har en god van har som också har små barn och vill var motiverad att gå till gymmet.
Vi uppmuntra varandra verkligen.
Så länge har vi lekt, "ska vi se hur många prova på pass vi kan skaffa," och har lyckats rätt så bra!
Vi har testat: Fysiken, Sportlife, Friskis och Svettis, och Actic.
Vad tänker vi så länge? För att börja med, så grupptryck är ett definitivt plus. Vi jobbar mer när vi gå på ett pass, som spinning (det är att rida en cykel med jätte högt musik som har en stark rytm och gör att man vill gå snabbare och hårdare fast man vanligtvis skulle har slutat för länge sen men just nu kan man inte sluta för att man våga inte gå ut när alla andra cyklister fortsätter!)
Men springbanan är ok också...du kan ser din puls, hur lång du har springet, hur många kalorier du har brant, osv.
Nu måste vi ser bara vad man göra med alla andra maskiner (och vilken vi ska undvika), och blir det jätte bra!
No comments:
Post a Comment