Gingerbread Christmas

I had the smart idea to make a gingerbread house for christmas. A friend wanted to learn the tricks of the gingerbread trade, so we joined forces. I told her calmly that it is easy, in fact, why dont we make 4 houses...one for you, one for me, and one for each of us to give to our friends.

Simple. HA.

7 HOURS LATER. (I WISH this was what we had after 7 hours). 7 Hours later, and all we had was a living room and kitchen overflowing with ingredients and pieces of wall and roof and ceiling "drying" all over the place.

Did you know that there is all this fine print in the gingerbread recipes that require hours upon hours of waiting? Waiting for sugar butter sauce to cool, the dough to chill, wait for the freshly cooked walls and roofs to SET OVERNIGHT!, wait for the frosting to set for something like 4 to 8 hours, wait wait wait. And everyone who knows me well knows that waiting is NOT one of my favorite things. So we kind of just skipped some of those unimportant waiting steps. In the end, we did make 3 houses and a ton of cookies. We used up perhaps the only bottle of molasses in the country (well ok, the american embassy and all those bigwigs probably have access to molasses), anyway, it was gooooood. Here is house number 1. (The more "exotic" house above was mine, the house here was my friend's) Some tips from this year: the Swedes swear by the use of boiled sugar to literally glue the sides of the house together, so we tried that. WARNING. This technique is strong, but only works in countries that do not have an enormous level of humidity. As it was, after a few days one house collapsed, and our own house (below, next to the gorgeous roses Daniel bought me on Christmas day) looked like it got hit by an avalanche somewhere around the 24th. It was only a matter of time before we heard the random "PLUNK," and Lydia happily discovered a piece of the house that had come down to floor level to join her and perhaps be eaten by her! Several plunks later, it was a big heap. So we served the heap up to all and any guests who came. "Here, help yourself to a piece of roof!"

Would I do it again? You betcha. That's a christmas tradition that will not easily be lost if i have my say about it. Challenge for next year: a humidity proof house. Jag hade ett bra ide att göra ett pepparkakshus till Jul. Min kompis vill också lära hur man gör det, så vi gjörde det tillsammans. Jag sa lungt till henne att det var jätte lätt att göra, och varför inte göra 4 husor istället! Då kan vi har ett var och ger ett till våran kompisar. Enkelt. HAHA. 7 Timmar senare. (Jag önskar att huset sa ut så efter 7 timmar.) Efter 7 timmar, allt som vi hade var ett varje dags rum översvämma med ingrediens, och delar av vegarna och taket som skulle töras överallt. Visst du att det står i pittelite text att man måste vänta jätte langa för att gör ett pepparkakshus? Vänta för att sukkar ska smälta och kyla, vänta för deg att kyla, vänta för vagarna att sätta overnatt! Och sen vänta för glasyr att sätta i ungefär 4 till 8 timmar! Vänta vänta vänta! Men ni som känner mig bra vet att vänta är inte mitt favorit grej. Så vi struntade i det....det kan inte bli SÅ viktig att vänta, eller hur? På slutet, vi hade 3 husor och massa med kakor. Vi anvadedes kanske den enda flaska av melass eller sirap som fanns i landet (ok ok, kanske de i amerikansk ambassaden har tillgång till det. I allafall, det gick bra. Har är huset 1, mer traditionellt ifrån min kompis. Den som är mer exotisk ovanpå är min. Lite tips från året...Svenskarna säger att det är bäst att anvanda sukker som ett lim, och vi gjörde det. VARNING- detta är stark, men det fungerar bara i lander som inte har hogt luft fuktighet. Efter några dager, så kraschades den första hus, och våran hus (bredvid de fina rosor som Daniel köpt til mig för Jul) såg ut som det hade gick igenom ett störtskur. Efter några dager mer, så hörde vi ett PLONK och Lydia upptäckte med gladje att ett del av huset hade fallit direkt till golvet för henne! (Och kanske hon ät en del, jag är inte saker.) Några PLONK senare, så var det ett hel hög. Vi serverades höget till gäster..."varsågod att äta en del av tacket!" Skulle jag göra det igen? Absolut! Det är ett tradition som ska stanna länge med oss... Nästa år? preparera mot bogluftfuktighet!